Tänk, en hel dag utan avbrott.
Jag kan hän-ge mig åt mina romanfigurer utan avbrott i flera timmar.
I flera timmar får jag fila på mina ord och komponera känslor
arrangera händelser och förklara tankar
Knack, knack på dörren. Jag suckar, och rusar nerför trappan.
Öppnar dörren och där står:
En kär vän, som jag inte sett på år och dar.
Det blir kramkalas och ivrigt kaffe med dopp.
Vi umgås, vi skrattar
byter ord med varandra
i timmar innan vännen säger:
- Nej, nu måste jag ge mig iväg. Jag hoppas jag inte störde.
- Nej, absolut inte, svarar jag, helt sanningsenligt faktiskt.
Just då!
Suck! Det är dags att laga middag nu, konstaterar jag helt torrt.
Men imorgon, så...
Direkt från verkligheten?
ReplyDelete:)
vilket trevligt sabotage! mer kaffesabotage i verkligheten
ReplyDeleteSånt sabotage kan man definitivt stå ut med!
ReplyDeleteDet var ett mycket trevligt sabotage. jag har tillbringat veckans alla dagar hos sonen på skolan för att försöka reda ut hans kofliktfyllda vardag med kamraterna där. Det har varit både lärorikt och trevligt att få träffa alla namn man annars bara hör talas om...och kanske, kanske jag har lyckats att visa min lilla älskling att det är roligare att umgås och leka med pojkarna än att reta och jävlas med dem.
ReplyDeleteEnligt lärarna är han lite omogen för sin ålder, men växer förhoppningsvis in i de alltför stora skorna snart.
Ett extra plus är att våren gjort att alla är glada och vill ut på rasterna istället för att bråka om utgången också.
Jag kan ärligt säga att lärare inte är mitt yrke...puh...vilka kaos det är emellanåt.
Det är så att leva. Allt kan man inte planera. Brukar oftast bli bättre så! Lycka till imorgon då :)!
ReplyDeleteVäldigt trevligt sabotage - men man måste börja fundera om det alltid är skrivtiden som får stryka på foten.
ReplyDeleteMys alltid trevligt med sånt.
ReplyDeleteDet som man kan göra imorgon gör man då ;)
Tack, alla snälla, för era kommentarer.
ReplyDeleteJag håller med om att det var ett trevligt sabotage, även om situationen inte var helt självupplevd.
Det blev en text med lite ironi i och som man får ta som man känner för.
Till Razaha:
Du ser verkligen ut att bry dig om din son och vill hjälpa.
Han må väl känna ditt stöd och förstå hur bra han har det med en förälder som bryr sig.
Min håg ligger inte heller till att undervisa men det är tur att det finns såna som passar till det också.
Lycka till!
Trivsamt sabotage som är svårt att inte ta emot med öppen famn.
ReplyDeleteHej Barbro! Det var ett tag sen sist. Hoppas du måt bra! Vad roligt att du har en särskild skrivblogg nu. Jag har börjat komma igång med min blogg (skrivarlya.blogspot.com) igen och har äntligen, efter en period av idétorka, fått fart på skrivlusten igen. Skriver vidare på min ungdomsroman, men har även ett par andra bokidéer som jag arbetar med. Härligt!
ReplyDeleteHa en härlig tisdag! Kram, Lina
Hej Lina!
ReplyDeleteSå roligt att du hör av dig. Jag har också tänkt på dig, då och då men det har inte blivit av att besöka dig än, men det blir!
Ja, jag har haft denna blogg ett tag, först "inte offentlig" men senare kände jag att varför? Lika bra att låta hela världen ta del av vad man tänker. Ha, ha!
Så skoj att du fått skrivarlusten tillbaka och det ska verkligen bli roligt att följa dina bokideer.
Ha det bra, kram/Barbro.