Förlossningen har startat.

Nu har jag lämnat ifrån mig början av min berättelse
för att få den bedömd
både skrivmässigt och historiskt
och det känns läskigt, riktigt hemskt faktiskt.
Jag har ju levt med historien så länge
och den har växt fram inom mig som en bebis
och nu har jag börjat få förlossningssymptom.

Men att andra sedan ska bedöma mitt underverk
känns som att springa ut i okänt land
där jag inte vet hur det går
Ska min bebis få växa upp i den miljö
som jag nu befinner mig i
eller kommer jag att behöva
tänka om, förändra eller vad?
Det känns spännande
men väl så nyttigt.