GLAD PÅSK!

Ett litet personporträtt av Lisa-Caijsa. En av mina huvudkaraktärer.

En av mina huvudpersoner i min bok heter Lisa-Caijsa. Hon är född i slutet av 1700-talet och när min roman börjar 1835, är hon ungefär 37 år gammal och arbetar som ladugårdspiga i ett nybyggarhem i byn Bergnäs. När hon var barn fick hon smittkoppor och så även hennes lillebror. Han dog men hon överlevde. Med kraftiga koppärr i ansiktet ansågs hon  att vara en svag och syndig människa.  Med så tydliga spår av den sjukdomen kunde den slå till igen. Därför  blev hon aldrig gift för ingen ville sänka sig så lågt som att få henne till brud. Det var aldrig på tal, ens.

Genom sitt ärriga ansikte var hon förpassad. Till att vara en mindre vetande människa som bara finns till, uträttar sitt arbete utan att ens tänka på att kräva något tillbaka. I sitt tjänstehem arbetar hon med djuren och de är hennes glädje i livet. Med åren blir de hennes bästa vänner, för med dem kan hon prata och vara sig själv. Djuren uppskattar hennes närvaro och de visar det. Men utsvulten som hon är på närhet och kärlek till någon annan människa blir hon dragen in i en stor förändring. Vilket får henne att känna ännu mer ängslan, till en början, i alla fall.

Hon har tjockt och vackert hår som oftast är gömt under huvudduken. Den hon jämt knyter under hakan. Hon vill känna sig så hel och ren som möjligt och det klarar hon mycket bra, eftersom hon är duktig i handarbete. Utför sina sysslor oklanderligt och har därför upprättat ett visst förtroende hos sin husmor. Av henne får hon material till en rejäl och varm klänning och när den är klar att bära, känner hon sig mycket fin.

Hon har höga ambitioner, trots sin utsatthet och efter hand tvingas hon överge sin blygsel. Hon blir modigare och mer beslutsam. De människor hon har haft mest förtroende för, från sin barndom, är ett par lapska fattighjon. För länge sedan när deras värld föll samman, fick de en fristad i hennes föräldrahem som tjänstefolk. Hos dem tillbringade hon mycket tid som flicka och många gånger fick hon vara Blind-Jo:s ögon. Av dem fick hon uppskattning, för den hon var och de kunde se personen Lisa-Caijsa,  bakom skadan. Att de fortfarande finns kvar i Racktjålm, när hon återvänder dit blir hon mycket glad för. Trots sin belägenhet.