Thursday 23 June 2011

När det bara regnar, kan det lätt bli trist.

Då är det läge för att göra sånt man man tycker om. Idag är första dagen på länge som vi sett solen.
Varje morgon startar jag med yogaövningen solhälsningen, 10 gånger. Det är så skönt.och på kvällarna tar jag hunden och spriner ett par kilometer efter vägen. Sist gick det nog fort, för då var jag rädd att spöregnet som hotade hela tiden skulle hinna upp mig. Men jag klarade mig. Förutom ett litet dugg, men det var nog från de blöta molnen som nästan slickade markytan, i alla fall Siebnespouda, Storberget som jag har skrivit om, för den insatte.

Jag har haft frisering här i stugan, i veckan. Familjen var så långhåriga att de behövde klippas och när vi ändå var samlade över en fiskmiddag så tog jag till saxen. Senare ringde en grannfru också, även hon ville bli friserad. Regnigt, som det var då, så accepterade jag. Hon, är ju också ett av mina intervjuoffer, i fråga om min bok. Det är bara roligt att kunna vara lite social, samtidigt som man gör lite nytta.

Som jag i ett tidigare inlägg har sagt blev jag  medlem av bok och skrivarsajten 1av3 bara för någon vecka sedan och där fick jag nys om Ann Ljungberg och hennes författarcochning. Om man skriver under på att man tar emot epost från hennes företag, får man tillgång till en PDF-fil som handlar just om författarcochning.
http://www.annljungberg.se/

Där fick jag inspiration så det räckte och blev över..
Jätteroligt att kunna ta fram när bokideerna stannar av och blir tröga att plocka fram.
Omväxling förnöjer och kan locka fram tråden igen. Inte dumt!

Thursday 9 June 2011

Åska och strömlöst.

Det kan vara riktigt mysigt med åska.
Men när den går riktigt hårt blir man ju en aning rädd.
För två dagar sedan drog det ihop sig ordentligt,
så mycket att jag valde att gå ut i bilen,
med vår hundkompis.

Eftersom det inte gick att göra något annat nyttigt
tog jag med mig en av böckerna som jag forskar i,
och en anteckningsbok.
Satt så i flera timmar med blixtar, knallar
och ett fruktansvärt dundrande utanför bilen.
Regn och hagelsvärmar kastades mot bilen av
stormvindar och där satt jag med enbart
en liten ficklampa som ett ledljus bland raderna.

Men att koncentrera tankarna var en aning svårt
med så mycket dramatik runt omkring mig.
Jag var ju faktiskt en aning orolig
för huset och för växthuset vårt
och för om något skulle bli skadat.
Jag såg ju mellan regnridåerna hur alla saker
kastades runt på marken.
Träden stod dubbelvikta i blåsten.

Men till slut drog ovädren vidare och
det ljusnade allt mer.
Till slut vågade jag öppna dörren och ta mig igenom
den dyngvåta gräsmattan till bron.
När jag väl kom in hade vi ingen ström.
För åskan hade tagit ställverket.
Strömmen fick vi inte tillbaka förrän
klockan halv 12 på natten.
I dag var vi även utan telefon i flera timmar
för åskan hade tagit den oskså.

Men nu är dramatiken över för den här gången i alla fall
Men...
den väg som åskan tar, första gången på säsongen
är den väg som den brukar ta, under resten av sommaren.

Kanske det blir fler dramatiska stunder i bilen i sommar.