Jag fick bra kritik tycker jag även om den inte var helt positiv. Inledningen tyckte hon var splittrad och kändes inte äkta. Den var svår att förstå och orden var skrivna utan naturlig inspiration i motsats till min senare text. Åh, så rätt hon hade, det var just vad jag hade haft problem med. Att den sekvensen kändes svår att förmedla och jag fick inte till den på ett naturligt sätt. Men av henne fick jag nya insikter och råden som hon kom med, kändes som en räddande flotte ute på djupt vatten. Tack Åsa!
Men sedan tyckte hon att jag hade ett unikt sätt att skriva på och det kändes roligt. Samtidigt förklarade hon för mig att hon inte sa så för att vara snäll utan för att hon tyckte om mitt sätt att skriva. Sa sedan att jag skrev på ett nära nog poetiskt sätt, som var mitt eget. Hejade på mig och var nyfiken på fortsättningen av historien. Ville absolut få analysera fortsättningen för hon tyckte verkligen att jag hade något på gång och bokade sig direkt för en bok.
Åh, så skönt det kändes! Jag som ensam har levt ensam med historien surrande i mitt huvud i månader, ja i år. Att seadan få bekräftelse på att det funkar känns så befriande, och peppande.
Så jag ger rådet: Ta hjälp, analysera och bjud in andra att läsa det ni skriver. Det ger massor!
