Den berörde mig så starkt. Jag fick ju såna sympatier med den 13 - 15 åriga tjejen som resonerar så klokt och vuxet. Hon tillsammans sin familj och några andra judar gick under jorden i Nederländerna under Förintelsen. De bodde bakom en bokhylla i Gårdhuset och därifrån skrev hon noga ner sina tankar, berättade vad som hände med skärpa och intelligens. Hon berättade om vad hon ville göra med sitt liv när kriget tog slut men också om hur hon snart inte orkade leva undangömd längre. Många gånger ville hon bara att det skulle hända något och det gjorde det ju också. Suck! Hon dog i fånglägret Bergen-Belsen den 31 mars 1945, 3 månader före sin 16 års dag.
Det är en bok jag kommer att bära med mig så länge jag lever.För den som inte har hört/läst den och är det minsta intresserad av dokumentärer. Läs den! Den är mycket lärorik, sann och spännande. Hennes sätt att skriva är den inte dystert, trots hennes utsatta läge. Hon ville alltid se det positiva i allt som hände men rädslan och armodet de upplevde skrev hon ned. Det kunde hon ändå inte förbise.
Vilken otrolig tur att dagböckerna blev kvar och att hennes far som överlevde kriget kunde publicera dem. Hur bara någon kan förneka att Förintelsen ägt rum, det är för mig omöjligt att förstå.
