En speciell plats. Skrivpuffs utmaning idag. den 31 oktober 2010.

Känslan är speciell att se stenen där i forsarnas mitt igen. Lite omständig att nå särkilt om vattnet är högt. Men om man kommer sig dit och får sätta sig ner där i lugnet, mitt i infernot. Där omvärlden slutar att existera och alla svåra tankar drunknar i djupa vattenvirvlar. Ingenting känns svårt, ingenting är omöjligt där mitt i strömmen. Den helande känslan man tar med sig därifrån kan man leva på i flera år.

Denna skrivardag började med en "gråspett".

Ja, jag sa ju att jag skulle skriva hela dagen idag.
Det första som hände var "Gråspetten" som satt på talgbollen utanför fönstret och tittade på mig när jag åt frukost. Den måste jag ju bara fota och göra ett inlägg på Skogstrollettycker-bloggen. Kolla på min andra blogg, ifall ni är intresserade.

Så kom E hem med ett slaktat lamm som ju måste packas ner i frysen. Det tog ju inte så länge så var det gjort men sen... skulle jag skriva.
Jag gick upp och satte på min lilla dator och fastnade direkt. Hur såg en lappkvinna ut under första hälften av 1800-talet. Ja, det var att leta fakta och försöka få ihop kvinnan till något trovärdigt och jag tror faktiskt att jag lyckades någorlunda. Sedan flöt det på ganska bra, tills det blev middag.
Jag är bara halvnöjd över denna skrivar dag. Bättre tag en annan dag.

Från och med imorgon ska jag lägga allt krut på mitt skrivande!

Nu längtar jag till imorgon, när jag får fortsätta på min historia.
Alltså mitt research-arbete har nog nått sitt vägs ände.
Jag klarar inte att få in mer fakta i min skalle och läsa all fakta i alla böcker,
hur ska jag kunna komma ihåg var just den informationen fanns som jag skulle kunna utnyttja mig av,
vid just det tillfället.
Nej, någon gång måste jag sätta stopp och jag tror det måste bli här.

Visst, historier som jag hör och historier som jag får ta del av är fortfarande intressanta och kan många gånger trigga igång min fantasi. Den måste jag vara rädd om och den får inte ligga på latsidan om det ska bli en bra historia. Men att all insamling av fakta, håller faktiskt på att stå mig upp i halsen. Det får inte kväva min inspiration. Nu ska jag skriva, ge mig i kast med min historia och det ska bli så intressant.
Jag vet fortfarande inte vad som kommer att hända. Jo, jag har ju skrivit en hel del sidor så visst vet jag början, men sen...?

Ja, igår var det dags för min föreläsning i sameföreningens regi, i Arjeplog.

Jag fick där berätta om min bok, Pintorparhäxans elev och om arbetet med min nästa som kommer att handla om samer och nybyggarnas kvinnor under 1800-talet.
Här uppe i mellersta Norrland.

Roligt att få presentera mina fundrationer, för det finns ju ingen nu levande, att prata med som levt under den tiden. Men kanske folk som har berättelser eller kanske kommer ihåg vad äldre folk har berättat för dem.
Att etablera kontakter med folk som är intresserade och som kanske kan bidra med infomation och
upplevelser från den tiden.

Så jag får väl fortsätta att fiska, om är det någon som läser det här. Som har någon berättelse eller något annat att bidra med om livet på 1800-talet. Om kvinnorna som nybyggare och lapplivet på 1800-talet. I Norrlands inland med snudd på fjällen. Hör av er!