önskar jag Er alla!

Jag fick en massa frågor som jag här har försökt besvara.

1. Favoritbok i barndomen?

Det blir nog alla Walter Farleys hästböcker om Svarta Hingstern. Jag älskade dem och läste alla. Även alla djurböcker vi hade i vårt skolbibliotek. 

2. Vad läser du just nu?

Böcker om 1800-talet. Om Lappland då - böcker till min forksning. Lokalhistoria. Men så kopplar jag av med Margit Sandemos Isfolket. Har läst hela serien tidigare men nu lyssnar jag på ljudvarianten med Julia Duvenius som uppläsare. Samt har snart plöjt igenom hela Storysides historiska böcker. Det är suveränt att höra på när man städar, viker kläder eller motionerar ute. 

3. Vilka böcker har du reserverade på biblioteket?

Just nu ingen. 

4. Dålig bokvana?

Kanske att jag ratar så många. Börjar att läsa men om boken inte fångar mig från början så ger jag upp så lätt. Jag borde vara mer uthållig, tycker jag själv. Men...

5. Vad har du för tillfället hemlånat från biblioteket?

Inget!

6. Har du en läsplatta?

Japp, en surfplatta. Där har jag alla pdf-filer och alla berättelser jag ska läsa till forskningen. Genom den hör jag också på alla ljudböcker 

7. Föredrar du att läsa en bok åt gången eller flera på en gång (slalomläsning)?

Jag har nog flera böcker på gång samtidigt. Olika katergorier. En bok för nöjes skull. En för kreativiteten. En självhjälpsbok. Ja, så där ungefär...

8. Har dina läsvanor ändrats sedan du började blogga?

Ja, sedan jag gav ut boken har mina läsvanor förändrats drastiskt. Jag har blivit så fruktansvärt kritisk. Det hör nog ihop med skrivandet på mina bloggar och på andra ställen där jag har medverkat också Det är nästan outhärdligt så flaxig jag har blivit i mitt läsande, när texten inte engagerar mig. 

9. Sämsta boken du läst i år?

Ah, den boken har jag inte läst. Den har jag lagt ifrån mig snarast. För den har jag inte haft tålamod att läsa än.

10. Bästa boken du läst i år?

Det måste vara den sista jag läste. Vad var det den hette? Jo, "Fyren mellan haven" av ML Stedman. Den var suverän. Sen förrensten också Den senila skalbaggens tröst av Jens Månvinge. En biografi om hans tid i Thailänskt fängelse. Ohhh....!

 11. Hur ofta läser du utanför din egen bekvämlighetszon?

Ganska många gånger. Men det enda jag inte kan förmå mig till att läsa är alla dessa böcker med endast ond, bråd död i fokus. De ger mig ingenting.

12. Vilken är din läsebekvämlighetszon?

Det är ju som jag tidigare har talat om Historiska romaner, Fakta böcker, Självhjälpsböcker och Biografier. 

13. Kan du läsa på bussen?

Nä, för jag åker nästan aldrig buss och när jag åker bil så är jag oftast för nyfiken eller för pratglad. Jag vill inte vara så trist att jag sitter med näsan neråt gömd i en bok, när man kan samtala istället. Det är ju om man är fler i bilen förstås och är jag ensam så läser jag helst inte heller, då går färden på tok! 

14. Vilken är din favoritplats att läsa på?

Åh, det är på slafen i mitt skrivrum, eller på soffan i sovrummet. Det ska vara ganska tyst och rofyllt och utan irritationsmoment. Men just nu är det svårt att få till de stunderna eftersom vi har en liten otroligt gullig hundvalp men yster och busig.

15. Vad anser du om att låna ut böcker? Regler?

Det beror förstås på till vem. Är det folk jag känner så går det bra. Jag kan ju skriva upp om minnet blir dåligt, till vem jag lånat. Folk jag känner kan jag kräva tillbaka av. Men är det inte folk jag känner lånar jag ogärna bort en bok. Utom om boken inte är viktig för mig att få tillbaka förstås. 

16. Viker du hundöron i dina böcker?

Ogärna. Det sitter i sen skoltiden och ungdomstiden när jag lånade mycket böcker på bibliotek. Jag använder hellre bokmärken.

17. Skriver du någonsin i bokens marginaler?

Endast om jag har dubbletter och i forskningssyfte.

18. I studierelaterade böcker då?

Ja, det är det jag menar och överstrykningspenna osv.

19. Vilket är ditt favoritspråk att läsa böcker på?

Naturligtvis är det svenska. För jag är så dålig på engelskan. För lite träning på språket.

20. Vad får dig att älska en bok?

Den måste vara bra skriven. Den ska rycka tag i mig, ha ett engagerande innehåll och karaktärerna ska vara tydliga och spännande. Sedan ska det naturligtvis  hända en massa saker, behöver inte vara så drastiskt men känslomässigt medryckande.

21. Vad inspirerar dig att rekommendera en bok?

Om boken är bra.

22. Favoritgenre?

Ja, det är ju historiska böcker, biografier och böcker med verkligheten som bakgrund.

23. Genre du sällan läser (men önskar att du gjorde oftare)?

Har ingen.

24. Favoritbiografi?

Det måste jag säga boken jag tidigare nämnde "Den senila skalbaggens tröst" av Jens Månvinge.

25. Har du någonsin läst en självhjälpsbok?

Ja, massor. En del bättre, en del sämre. Den bästa är nog Attraktionslagen, av  Ester och Jerry Higgs. Den borde de flesta leva efter då skulle världen se bättre ut.

Huvudpersoner i handlingen.

I min förra bok är det ju helt naturligtvis Sverker som är huvudperson. Men nu när jag skriver mer fiktivt blir det en annan sak. Jag såg en författare som plockade sina karaktärer från kända skådespelare och kändisar i övrigt. 

Det är ju inte min melodi med den här historien, som är från 1800-talet. För då fanns det få kända personer och de som fanns är inte tillräckligt karaktärsbeskrivna och präster och adel är inte heller mina favoritpersoner att bjuda in. Jag  har därför byggt upp mina huvudpersoner från folk jag minns som lite udda. Eller speciella personer jag läst om och bildat mig en personlig uppfattning om. Det är mycket intressant, tycker jag. Sen måste det ju även finnas vanligt folk, men vad var vanligt folk då? Det kräver kunskap om vad som var vanligt på den tiden. 
Helt naturligt är det stor skillnad mot nutidens.

Pintorparhäxans elev, som E-bok.

Japp, så var korrekturen till "Pintorparhäxans elev" som E-bok inlämnad till förlaget.
Så snart går den att ladda hem eller köpa.


Så har man läst sin egen bok en gång till. Lite slarvigt den här gången må jag säga.

Det känns lite konstigt att det är jag som har skrivit den. Och faktiskt så engagerade boken mig och det var roligt att läsa den efter så lång tid. Strax efter den kom ut, kändes det bara jobbigt att slå upp en sida av den. Då, skulle man ha suttit med pennan i hand och märkt ut alla fel man hittade. Men det hade väl blivit som att skriva om hela boken, förstås. Jag var så kritisk och jag minns innan jag skulle släppa ifrån mig den. Vilka våndor jag hade. Alla fel och brister jag tyckte fanns i boken. Men att det främst var kritik mot mig själv, har jag insett sedan.

Jag hade suttit med boken i åratal så det var som att släppa ifrån sig ett övervuxet barn som inte rymdes hemma längre. Utan att veta om det skulle klara sig utan mitt övervakande i framtiden.

 Jag minns att jag nästan skämdes inför publiceringen. Just då såg jag ingenting bra med boken. Men att ha så där nerkörda förväntningar gjorde mina känslor av lycka så otroligt starka när recensionerna började dyka upp. Uttalanden från personer som läst den gjorde mig hänförd.  De var så positiva och jag var så otroligt förvånad.

Tills jag till slut klättrade upp på molnet och bara kunde följa med. Jag kunde glömma alla krav, alla brister och bara få häge mig åt lycka. Det var en underbar känsla som jag verkligen unnar alla, att få känna  någon gång i livet,