Så roligt när fortsättningen känns självklar.

Jag såg för någon dag sedan ett inslag om författaren Håkan Nesser om hans nyaste bok. Den utselarlar sig i London och tydligen faller inte den boken under deckarfacket. Den verkar jätteintressant och den vill jag gärna läsa, när jag får tid och möjlighet.

Men det mest otroliga med den intervjun var att han inspirerade mig och öppnade mina sinnen för hur jag skulle gå vidare med min historia. Det är roligt när man får såna klara influenser som jag fick just då. Det  var ett ögonblick som fick mig att längta upp till min skrivarlya och börja testa.
Jag har testat nu och det känns som historien kommit in i en annan fas.

Med förnyad kraft och en massa inspiration kan jag starta upp min historia på nytt.

Nu har jag med förnyad kraft börjat engagera mig i min skrivhistoria igen.
Skönt med en stunds semester även från mina egna tankar. Det går liksom bättre med orden lite på avstånd ibland.

Jag har ju börjat på berättelsen och den sekvensen ska jag ha kvar men nu har jag liksom startat upp på nytt. Mycket inspiration har jag fått av böcker och jag har sugit åt mig från alla håll i sommar och nu ett tag har det riktigt kliat i mina fingrar att få iscensätta mina funderingar. Nu vet jag hur jag vill att början ska bli men jag säger inget mer, eftersom just den är lite luddig än.

Jag har faktiskt ägnat mig lite åt att strukturera upp min historia. För att hålla ordning på mina huvudpersoner i alla fall. Tidigare har jag hållit allt i huvudet men jag har insett att det nog kan vara på plats att skriva ner det viktigaste. Så man inte blandar ihop karaktärerna.

Men härligt att vara igång och idag kan man inte ha något dåligt samvete heller för allt som ska göras ute . Där går ingenting att göra en dag som denna. För det regnar och blåser, skvalar och rinner överallt ute. Blött, blött, blött.
Knappt man vågar sig ut till potatislandet.