... för jag har testat.
När jag skrivit i dåtid
och genom andras perspektiv
har jag skrivit om, och skrivit om
- ibland har mitt flöde avstannat helt-
- jag känt tröghet och vanmakt -
och inte blivit bekväm med mina rader.
Så nu ger jag upp....
I fortsättningen ska jag koncentrera mig på
att min 1800-talshistoria är NU för mig
och att jag, personligen, är med i handlingen
- Så skönt, att äntligen komma till klarhet -
Men är det där knuten ligger?
- i ansträngningarna -
de man bör släppa
för att något nytt ska komma till stånd.
Visst är det så skrivandet är?
oförutsägbart och spännande
och vad resultatet blir
vet man först efteråt.
.
