I veckan har jag dykt in i historien igen. Jag måste gå in i den tidens verklighet för att känna mig trygg i mitt berättande. Komma in i stämmningen och i känslan som personerna levde. Jag behöver det och personerna jag berättar om behöver det.
Ha, den verklighet som jag just nu plöjer igenom, slår mig ibland. Att detta verkligen har hänt! Sverige var verkligen ett sånt u-land, bara för några generationer sen. Helt beroende av att folk fick vara friska och helt beroende av om de kunde och var intelligenta nog att jobba för att överleva. Någon olycka, brand eller dödfall kunde betyda slutet. Marginalerna var så små - men ändå var det många som överlevde. Tänk, att vi är frukter av deras slit.
No comments:
Post a Comment