Så snart går den att ladda hem eller köpa.
Så har man läst sin egen bok en gång till. Lite slarvigt den här gången må jag säga.
Det känns lite konstigt att det är jag som har skrivit den. Och faktiskt så engagerade boken mig och det var roligt att läsa den efter så lång tid. Strax efter den kom ut, kändes det bara jobbigt att slå upp en sida av den. Då, skulle man ha suttit med pennan i hand och märkt ut alla fel man hittade. Men det hade väl blivit som att skriva om hela boken, förstås. Jag var så kritisk och jag minns innan jag skulle släppa ifrån mig den. Vilka våndor jag hade. Alla fel och brister jag tyckte fanns i boken. Men att det främst var kritik mot mig själv, har jag insett sedan.
Jag hade suttit med boken i åratal så det var som att släppa ifrån sig ett övervuxet barn som inte rymdes hemma längre. Utan att veta om det skulle klara sig utan mitt övervakande i framtiden.
Jag minns att jag nästan skämdes inför publiceringen. Just då såg jag ingenting bra med boken. Men att ha så där nerkörda förväntningar gjorde mina känslor av lycka så otroligt starka när recensionerna började dyka upp. Uttalanden från personer som läst den gjorde mig hänförd. De var så positiva och jag var så otroligt förvånad.
Tills jag till slut klättrade upp på molnet och bara kunde följa med. Jag kunde glömma alla krav, alla brister och bara få häge mig åt lycka. Det var en underbar känsla som jag verkligen unnar alla, att få känna någon gång i livet,
No comments:
Post a Comment