Att behålla kreativiteten och få nya insikter kan man ibland få leta efter.

Jag försökte vara med och lägga klickgolv i sovrummet men det gick inte så bra med flera hantverkare, dessutom har ju gubben det som arbete bl.a. så han tyckte det gick bäst att vara ensam. Jag har ju mitt arbetsrum bara vägg i vägg så jag gick dit in och jobbade med mina kvinnor istället.
Ryckte bara in och hjälpte honom när det behövdes.

Jag hade ju varit bort från min historia för någon dag och genast började jag känna mig obekväm.
Började tvivla och tänka: har jag kanske tagit på mig för mycket, jag blev nästan deppig. Historien är ju så enorm, så svår och omfattande så åt vilket håll ska det bära iväg. Det finns så många vägskäl och så många stickvägar som har en tendens att spreta åt alla håll. Så många som jag nog inte alls bör följa.

Men jag började läsa in mig på min historia och slog i böcker och plötsligt satt jag mitt i händelsen och antecknade händelseförloppet. Jag visste vad som skulle hända!!! Åh, så glad jag blir när det flyter på så bra och speciellt nu när jag insåg att mitt tvivlande bara var ett tecken på kreativitet. Det är skönt när den insikten bara faller över mig.
Nu är det bara att jobba på!