Åska och strömlöst.

Det kan vara riktigt mysigt med åska.
Men när den går riktigt hårt blir man ju en aning rädd.
För två dagar sedan drog det ihop sig ordentligt,
så mycket att jag valde att gå ut i bilen,
med vår hundkompis.

Eftersom det inte gick att göra något annat nyttigt
tog jag med mig en av böckerna som jag forskar i,
och en anteckningsbok.
Satt så i flera timmar med blixtar, knallar
och ett fruktansvärt dundrande utanför bilen.
Regn och hagelsvärmar kastades mot bilen av
stormvindar och där satt jag med enbart
en liten ficklampa som ett ledljus bland raderna.

Men att koncentrera tankarna var en aning svårt
med så mycket dramatik runt omkring mig.
Jag var ju faktiskt en aning orolig
för huset och för växthuset vårt
och för om något skulle bli skadat.
Jag såg ju mellan regnridåerna hur alla saker
kastades runt på marken.
Träden stod dubbelvikta i blåsten.

Men till slut drog ovädren vidare och
det ljusnade allt mer.
Till slut vågade jag öppna dörren och ta mig igenom
den dyngvåta gräsmattan till bron.
När jag väl kom in hade vi ingen ström.
För åskan hade tagit ställverket.
Strömmen fick vi inte tillbaka förrän
klockan halv 12 på natten.
I dag var vi även utan telefon i flera timmar
för åskan hade tagit den oskså.

Men nu är dramatiken över för den här gången i alla fall
Men...
den väg som åskan tar, första gången på säsongen
är den väg som den brukar ta, under resten av sommaren.

Kanske det blir fler dramatiska stunder i bilen i sommar.