Sårbart.

Utmaning den 25.5.10 Sårbart När något viktigt ska sägas och du bara får fram enstaka ord eller att orden börjar snubbla ur din mun utan kontroll. När du inser att du trampat någon på tårna och du inte vet hur det ska gå att rätta till. När du litat på någon som totalt vänt dig ryggen utan att du har fått någon förklaring När sjukdomen slår till och du hamnar på sjukhus inser du med ens hur lite du bestämmer över här, i livet. Att plötsligt tappa fotfästet gör alla till sårbara offer.

Jag njuter av våren!

Dess skimrande ljushet och ljumma vindar Den fräscha lukten och doften av liv av säljens gula hängen och av humlornas surr. Av flugornas parningsbestyr i sol och värme på husväggen. Av tranornas skri på myren nedanför och av taltrastens tjut från granarnas topp. Av den allt ljusare nattens blågråa sken och av sädesärlan som vippande balanserar på taknocken. jag njuter av kunna att gå i skogen igen utan att bli blöt om fötterna. att myrorna åter får ta plats

att krylla där nere i lynget så noga jag kan försöker jag akta mig

för jag vill inte,

trampa på de små liven Men jag vill,

skrika mitt vårskri likt Ronja Rövardotter Jag vill klättra upp i skogens yttersta kronor och svinga mig från gren till gren som ekorren jag vill smyga, bli osynlig, bo i grotta

- men jag är ju bara, en vanlig, sansad människa- tror jag, i alla fall

Jag skriver om mitten av 1800-talet. Om pigor och tjänstefolk i prästgården - är helt inne i den världen när plötsligt jag blir varse - Lotta Bromé. i bakgrunden. Hennes mjuka röst är så genomträngande och intressant när hon suddar ut mitt fokus och flyttar det till Greklandskrisen och Euron. Efter en stunds lyssnande skulle jag fortsätta min mening men var hade mina ord tagit vägen. De var borta???