"Det är överhetens sak att omvända hedningar inom sitt lands gränser"
står det visst i en av Martin Luthers skrifter.
Kanske kan det förklara prästernas beteende, när de funderade på sina plikter och dygder?
Det straff som skulle bli utdömt av Gud, för avgudadyrkan, skulle inte bara straffa syndaren utan skulle drabba hela folket också. Det var den slutsats som de drog eftersom "Gud var en vred domare som straffade de otrogna."
Ett resonemang som ledde till de stora trolldomprocesserna under 1600-talet. När ungefär 240 människor avrättades i Sverige. Av dem var det flest kvinnor och de skyldiga dömdes till att vara i förbund med Satan och föra oskyldiga barn till hans fester i Blåkulla.
Konstigt nog så skonades de svenska lappmarkerna då,
trots att även samerna hade ett rykte om sig att vara trollkunniga och det gjorde de ingen hemlighet av, utan drog nytta av det istället.
Men i den norska samebygden, i Finnmarken avrättades sju samiska män och en samisk kvinna för samröre med Satan. I Sverige dömdes också två samer under samma tid till döden, men det för hädelse och förgörelse.
När den samiska religionen skulle utrotas så blev Pite lappmark det första intressanta området för myndigheterna. För där hade en gruvdrift kommit igång och samerna organiserades. De ansågs lämpliga till att sköta viktiga transporter åt den svenska staten, med sina renar. Dessutom hade den första samiska skolan inrättats i Lycksele.
Men inga präster ville flytta till de nya församlingarna som staten hade bildat i Pite lappmark. De oroade sig för strapatserna, klimatet, ensamheten och ödemarken och dessutom kunde de inte samernas språk.
En av prästerna som skulle stationeras i Arjeplog, uteblev med anledning av att han inte kunde få med sig sin hustru. "Hon är en stor och mäkta fet människa, som inte kan rida och som ingen ren orkar dra." förklarade han.
Men till slut så fick ändå församlingarna sina präster. För samerna innebar det ingen förändring, till en början.
De var med under prästernas predikningar men prästerna kunde inte deras språk. De fick delta i Herrens Heliga Nattvard och det var de van vid. För ungefär samma procedur hade det varit när de mötte prästen på marknadshelgerna.
Ingen hade då än börjat tvinga på samerna någon annan religion och samerna hade ställt upp helt frivilligt.
De lät döpa sig men de namn som prästen gav, bytte de sedan ut, till ett samiskt.
Utan att underrätta prästen om det.
De lärde sig leva med två religioner och fädernas tro utövade de ofta i hemlighet.
Hur det sedan går, återkommer jag till, i senare inlägg.
