Jag har lyssnat på Fallvatten, som ljudbok, av Mikael Niemi.

rovlyssna

Ljudböcker ligger på rad i min läsplatta. Gu´vare tack och lov för den!

Allt sedan jag fick den i julklapp av min käre make är den fylld av strömmande böcker och för att själv komma ihåg mina hörda/lästa böcker kom jag på;

Varför inte göra egna små recensioner av de  jag har berörts mest av. De kommer jag också att publicera här, då och då i alla fall.

I möjligaste mån kommer jag också att försöka få kontakt med författaren för att få svar på  frågor angående honom/henne och om boken. Ifall jag får lov av författaren kanske de också publiceras.

Fallvatten

AV: MIKAEL NIEMI MED: MIKAEL NIEMI

Han läser själv sin bok och hans karaktäristiska tornedalssstämma gör mig förväntansfull. Det här är på allvar känner jag och bereder mig. På spänning, mustig och ödesmättad handling. För det är så jag har lärt känna honom. inte så att jag kan stolta med att känna honom personligen men redan på 80-taltet var jag med i en skrivarcirkel och vi, en samling skrivsugna och outgivna lyssnare från vildmarken runt och i kring Arvidsjaur, fick en dag, ett besök av honom. Redan då var han dramatisk. engagerad och att ivrig att berätta om sina erfarenheter som relativt nybliven författare.

Efter några år kom hans genombrottsbok ”Populärmusik från Vittula”.  Att det var genombrottet kan man väl säga för det var ju den som gjorde honom riktigt känd.  Den köpte jag och läste med både behållning och många skratt och från den lärde jag mig hans språk. Dessutom kunde jag med stolthet säga:

Det var ju honom jag träffade och jag har hans tidigare bok:

 Änglar med mausergevär, från 1989, i min ägo. Signerad av honom själv.

 Springer så till bokhyllan, på den övre våningen och letar men hans diktbok är borta, för det var ju ”för länge sedan”.  När den så kommer tillrätta är den förvandlad till en av böckerna i ”min kuriosasamling”.

När jag nu ska lyssna på ”Fallvatten” väntar jag mig som sagt dramatik och det finns det gott om. Det värsta i Niemis bok är att inse att när katastrofen kommer så visar mänskligheten fram sina sämsta sidor.  Men också att våra innersta känslor kommer upp till ytan när det inte längre finns någon utväg.

Strilande regn har i månader fyllt vattenmagasin längs Luleälv. I en aldrig sinande ström rinner vatten ner från raviner upp i fjällen och från överfulla bäckar längs älvdalen. Reservoarer och utbyggda dammar har fyllts på och är belastade till bristningsgränsen. Utan att de ansvariga insett allvaret och dessvärre utan att de kan göra något när det ofattbara händer, katastrof! Insikten om att för tunga vattenmassor inte väjer för något får vi bittert erfara i Niemis bok.

Här berättas det om hur den osympatiske kraftverksarbetaren med desperation vill visa vilken kraftkarl han är, oavsett vad han då ställer till med. Med sin kvinnosyn blir han allt mer patetisk när hans fokus till slut flyter bort i ett virrvarr av dammväggen han nyss stått på.

Den världsvane samen som verkar har mist all sin forntida kultur och ersatt den med lyx och flärd.  Tills han överraskas av en vattenvägg utan dess like.

En av huvudpersonerna är en olycklig och missförstådd pilot som i sin vånda bara har ett i sina tankar. Att bereda sin sista flygning men i förbifarten får han med sig sin hustru i planet. Den han är på väg att skilja sig från och de tillsammans, tvingas att samarbeta. För att i möjligaste mån rädda vad som räddas kan.  I katastrofens centrum har de inte någon aning om att deras gravida dotter kämpar på sitt håll för att överleva.

Men att hus, människor och stora delar av platser bara sveps bort av vattenmassor tvingas de se från flygplanet, utan att kunna göra något.  Deras mobil och allas mobiler är döda. Längs dalen tvingas människor inse att världen är förvandlad till kaos på ett ögonblick och att ingenting  längre är ”som vanligt”.

"Fallvatten" ger oss inga svar på vad som händer när katastrofen inträffat utan ger oss istället en inblick i hur vi människor kan reagera när vi ställs inför kaos. 

Historien ger oss insikt, om att naturen ger och naturen tar och att ingenting skapad av människan är för evigt.

Där lämnas vi, mitt i ovissheten och det kanske är tryggast. För i fantasin är ingenting beständigt.

Stundtals är det svårt att sluta lyssna för man vill ju veta hur det går. Samtidigt som historien är riktigt ruskig men jag tror att vi behöver det också, ibland. Att ruskas om, då och då, i alla fall.

Jag ger boken  4 plus av 5 möjliga.