mina författartankar

Recension av boken Urfödan, av Lilian Ryd.

Nyss utgiven på Ord&Visor förlag.

Det är en fakta och intervjubok om urgamla mönster i självhushållets vardag. I Lapplands inland.

Det är inte lätt att fånga verkligheten i forna tider när man inte har möjlighet att uppleva den själv. För hundra år sedan eller ännu längre tillbaka måste man få tillgång till säkra källor och där har Lilian Ryd varit mig till hjälp många gånger. Med sina böcker och på senare tid har jag även fått  kontakta henne när det blivit alltför många frågetecken.

I hennes fantastiska arbete med att intervjua och forska om det forna livet i Lappmarken är hon så nära verkligheten som det går att komma. Där får vi fascinerande glimtar av tillvaron och livet som levdes här, för tiotusentals år sedan.  Det känner man och man tror på vartenda ord hon skriver för det är ju verkliga människor hon har intervjuat och berättar om. Den unika kunskapen i att ”Förlossa kunskap vid köksbordet” som författaren och journalisten Göran Greider uttryckte efter han läst en text av hennes bror Yngve Ryd. Den förmågan har även Lilian Ryd fått och i sina dokumentationer,  har hon koncentrerat sig på Jokkmokks socken.

Min berättelse handlar ju om södra delen av Arjeplogs socken och under den tid jag behandlar hörde det till Västerbottens län. Men hon har förklarat för mig att det såg ut ungefär likadant i angränsande inlandskommuner. Hur det främst var befolkat av renskötare och bönder, eftersom de flesta var samer eller var ingifta i samisk släkt och att samiskan var det naturligaste språken. Där en viss skillnad fortfarande finns mellan olika språkområden.

I sin senaste bok ”Urfödan” utforskar Lilian Ryd maten, kultur, tradition, har inriktat sig på självhushållet och naturahushållet både hos renskötare och nybyggare. I hela den 357 sidor tjocka boken ger Lilian läsaren kunskap, nedärvda från långa tider tillbaka. Helt varnliga personer berättar här om matkunnande från så länge tillbaka som på 1700-talet. Här får vi till exempel veta att när månen är ny är fiskfångsten god, både på nät och att pimpla. Där beskrivs också hur tätörten kan förvandla mjölk till fil.

Exempel på den naturliga tonen i boken ger Ernst Olsson, född 1924. När han svarar på frågan om hur länge ekorren ska kokas, till ekorrsoppa.

-          Tills den är färdig, svarar han.

Boken har ett lättläst språk. Är man det minsta intresserad av mat och kultur är den en pärla. Jag rekommenderar verkligen den här boken. Jag tycker om den både som uppslagsbok och att förkovra mitt historiska intresse och att se hur det sammanfaller med nutiden.