Bäst skriver jag i nutid och i jagperspektiv, tror jag...

... för jag har testat.

När jag skrivit i dåtid

och genom andras perspektiv

 har jag skrivit om, och skrivit om

 - ibland har mitt flöde avstannat helt-

- jag känt tröghet och vanmakt -

och inte blivit bekväm med mina rader.

Så nu ger jag upp....

I fortsättningen ska jag koncentrera mig på

att min 1800-talshistoria är NU för mig

och att jag, personligen, är med i handlingen

- Så skönt, att äntligen komma till klarhet -

Men är det där knuten ligger?

- i ansträngningarna -

de man bör släppa

för att något nytt ska komma till stånd.

Visst  är det så skrivandet är?

oförutsägbart och spännande

och vad resultatet blir

vet man först efteråt.

.