Hur skriver ni, i dåtid eller i nutid?

Att det är sån skillnad på att skriva i nu eller i dåtid. Jag skriver mycket bättre i nytid, i alla fall så flyter texten på mycket bättre om jag själv kliver in i historien och berättar. Det går ju inte jämt, tyvärr, då och då passar det bättre att skildra en del av texten, i ett dåtida perspektiv. Men om jag ska göra det får jag allt, ägna mer tid åt att analysera min text och ofta får jag lägga undan den till och med, för att gå igenom senare, ibland flera gånger. För att jag har en svaghet att blanda ihop mina tidsperspektiv. och det irriterar mig. Varför ska det vara så svårt! Hur är det med er andra som skriver? Nej, tacka vet jag att skriva huvudpersonen som mig själv. Det går så lätt, fingrarna bara flyger fram om nu saken är biff. Om jag vet vad det är som ska hända, förstås.