Här är jag!

 Kommer här att lägga upp berättelser ur min egen barndom. Mest bara för att skriva av mig  Men det är förstås roligt om någon läser detta. Kommentera gärna mina rader. Det är roligt.

En majdag på 50-talet föds en flicka på ett litet sjukhus i den norrländska tätorent. En vanlig förlossning utan större problem.

Så är jag ute! Mor ser med öm blick på dottern hon nyss krystade fram. Mycket hår, svart och lockigt och flickan är faktiskt hårig ända ner på ryggen. En riktigt liten apa, tänker hon roat.

-          Jag ska ringa fadern och berätta, säger systern vid mors säng   

      Hon ger sig iväg med ett leende på läpparna.

Men kommer snart tillbaka, mycket förskräckt.

                  -          Förstå, hennes make, är ute och fiskar!

      Stämman är upprörd när hon blickar nervöst ner på sin patient. Hon är knapt villig att berätta hur likgiltig maken verkar vara. 

Min mor säger ingenting, bara ett Jaha och ler.  

Vill skaka på huvudet åt systern men kan inte göra det, inte synligt i varje fall. Men tänker: så roligt för oss. Då är älven öppen och han är upptagen med årets första nätfångst. Hoppas de får mycket fisk, han och brodern hans.

Hon längtar till att få stå vid hans sida igen. Koka siken han kommer med och få äta go´fisken med potatis, tillsammans med honom. Visserligen ärknölarna från förra årets skörd men det är de potatisar vi har. 
Åh snart, får jag återvända hem, med min lilla dotter. Men i minst sju dagar ska vi vara kvar, efter förlossning. Det är standard för förstföderskor.